Svenska kyrkan, en institution djupt rotad i svensk historia och kultur, tar allt tydligare steg för att integrera miljö- och hållbarhetsfrågor i sin verksamhet. Detta engagemang sträcker sig från teologisk reflektion och forskning till konkreta åtgärder i församlingar över hela landet. Det handlar om att förvalta skapelsen, men också om att vara en relevant aktör i en tid präglad av ekologiska utmaningar. Kyrkans unika position, med dess närvaro i lokalsamhällen och dess roll som kulturbärare, ger särskilda förutsättningar att bidra till den nödvändiga omställningen.
Teologisk grund och systematiskt arbete
Grunden för Svenska kyrkans miljöarbete vilar på en teologisk övertygelse om människans ansvar för Guds skapelse. Denna tanke har fått förnyad aktualitet i ljuset av klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald. Forskare och teologer inom kyrkan arbetar aktivt med att utveckla och fördjupa det som kallas ekoteologi – en teologi som reflekterar över relationen mellan Gud, människa och natur. Det handlar om att tolka bibliska texter och kristen tradition i ljuset av vår tids miljöutmaningar och att finna andliga resurser för hopp och handling. Detta teologiska arbete är avgörande, eftersom det ger miljöengagemanget en djupare förankring än enbart praktiska åtgärder.
Ett exempel är den forskning som bedrivs inom Svenska kyrkans egen forsknings- och analysenhet. Carola Nordbäck har exempelvis utforskat relationen mellan människa och vatten genom det hon kallar ”blå teologi”, ett perspektiv som utforskar vattnets djupare symboliska och andliga betydelser i relation till tro och liv. Sådana teologiska utforskningar presenterades bland annat vid seminariet Encounters with Water vid Uppsala universitet, vilket visar på kyrkans vilja att samarbeta med akademin. Samtidigt visar forskning, som studien Constructing the environment as a faith issue, att många miljöengagerade inom kyrkan initialt burit med sig sitt intresse utifrån. Detta pekar på en pågående process där kyrkan integrerar och teologiskt bearbetar ett samhälleligt engagemang, samtidigt som ekoteologin utmanar och tänjer på traditionella teologiska ramar.
Miljödiplomering som verktyg
Vid sidan av den teologiska reflektionen pågår ett omfattande praktiskt arbete. Ett centralt verktyg är Svenska kyrkans system för Miljödiplomering. Detta är ett ledningssystem anpassat för kyrkans förutsättningar, som syftar till att hjälpa församlingar, pastorat och stift att arbeta systematiskt med att minska sin miljöpåverkan. Det unika med kyrkans miljödiplomering är den tydliga teologiska grunden, som väver samman ekologiska, sociala, ekonomiska och andliga dimensioner till en helhet. Det handlar inte bara om energiförbrukning eller avfallshantering, utan också om hur rättvisefrågor, konsumtionsmönster och andlig reflektion hänger samman med omsorgen om skapelsen.
Miljödiplomeringen följer en process i sju steg som involverar medarbetare och ideella i att kartlägga nuläget, sätta mål och ta fram handlingsplaner för allt från pastoralt arbete och administration till fastighetsförvaltning. Systemet betonar delaktighet och anpassad dokumentation. Över hundra enheter är idag miljödiplomerade, och systemet revideras vartannat år av ideella miljödiplomerare med kunskap om både miljö och teologi. För att stödja arbetet finns material som standard, vägledning och reflektionsmaterialet ”Omtanke”. Detta systematiska arbete är också ett sätt för Svenska kyrkan att konkret bidra till målen i Agenda 2030 och den nationella färdplanen för klimatet.
Engagemang, resurser och kyrkans röst
Växande engagemang och inre omställning
Miljöarbetet inom Svenska kyrkan drivs både av centrala initiativ och av ett starkt engagemang från enskilda. Ett tydligt exempel är de pilgrimsvandringar för klimatet som genomförts. Vandringar som den till klimattoppmötet i Glasgow, där diakonen Annika Spalde deltog, är manifestationer för påverkan men också uttryck för en djupare, inre omställning. Pilgrimsvandringen betonar kopplingen mellan yttre resa och inre process, och påminner om att hållbarhet kräver förändring i livsstil och värderingar, inte bara teknik och politik.
Kyrkans roll i att stödja denna inre omställning är betydelsefull. Genom studiecirklar, samtalsgrupper och gudstjänster erbjuds platser för kunskap, reflektion och gemenskap. Många vittnar om hur deras engagemang väckts just i församlingens gemenskap. Samtidigt tas initiativ på nationell nivå, som projektet att rekrytera och utbilda klimatambassadörer. Detta är ett samarbete mellan Act Svenska kyrkan och Uppsala stift, finansierat via Svenska kyrkans färdplan för klimatet, som syftar till att accelerera kyrkans klimatomställning och stärka arbetet för global klimaträttvisa. Det handlar om att uppmuntra till handling och att se möjligheter i omställningen.
Kyrkans resurser och röst
Svenska kyrkan besitter betydande resurser – ekonomiska, men också i form av byggnader, mark, ett stort nätverk och en stark lokal förankring. Dessa ses som viktiga tillgångar i hållbarhetsarbetet. Fastigheter kan ställas om till förnybar energi, kyrkogårdar kan förvaltas för att främja biologisk mångfald, och kyrkans roll som mötesplats kan användas för att sprida kunskap. Kyrkans långa tradition av förvaltarskap, inte minst av kulturarvet i kyrkobyggnader och deras omgivningar, kan ge värdefulla perspektiv på ett hållbart förvaltarskap av hela skapelsen.
Utöver de materiella resurserna har Svenska kyrkan också en röst i samhällsdebatten. Genom att lyfta fram de etiska och existentiella dimensionerna av miljö- och klimatfrågorna kan kyrkan bidra med perspektiv som ofta saknas. Det handlar om rättvisa mellan generationer, global solidaritet och frågan om vad ett gott liv innebär. Att engagera sig i miljöfrågor ses också av många inom kyrkan som ett sätt att stärka dess relevans. I en tid då många upplever ett avstånd till kyrkan kan ett tydligt och trovärdigt engagemang för vår tids stora ödesfrågor visa att kyrkan är en kraft att räkna med och en aktiv medskapare av en hållbar framtid.
Hållbarhet som troshandling och framtidshopp
Svenska kyrkans arbete med miljö och hållbarhet är en pågående resa. Det är en process som innefattar teologisk brottning, systematisk planering, praktisk handling och ett växande engagemang på alla nivåer. Från den enskilda församlingens kompostering och energibesparingar till stiftens strategiska investeringar och den nationella nivåns påverkansarbete, växer en medvetenhet om att omsorgen om skapelsen är en oskiljaktig del av den kristna tron. Det handlar om att vårda det hem vi alla delar, att stå upp för de mest utsatta som drabbas hårdast av klimatförändringarna, och att finna vägar till ett liv i större balans med naturen. I detta arbete finns också ett djupt rotat hopp – hoppet om att förändring är möjlig och att människan, i samverkan med Gud och varandra, kan bidra till skapelsens läkedom och en hållbar framtid för alla.